Sök
  • Mlle Arci

Begär & riktning [text]




En podd om begär i en tid där man kan se kollapsen pågå i realtid. Man kan undra om det är symptomatiskt för vår narcissistiska och dekadenta tid eller vad menar vi egentligen hallå?


Ni vet när man betraktar samtiden och ser hur ett gap vidgas mellan polariteter som drar åt varsitt håll. Livet som pågår med vardagsrutiner samtidigt som extrem rikedom koncentreras på några få individer, jobb och ekonomisk tillväxt ställs mot rätten till rent vatten och riktiga skogar, människor som har andnöd av klimatångest och ser det enda rationella vara att egentligen sluta andas helt. Ja osv i en slags all oändlighet. Ni vet. Det är lätt att bli cynisk.


Saker som jag i dessa tider tänker på är bland annat:

- Vad gör man när man står i en kollektiv existentiell kris?

- Hur gör man det värdigt?

och

- Åt vilket håll blickar man?



Vår första gäst i podden är en av mina favoriter, Jonna Bornemark. I boken “Det omätbaras renässans” skriver hon om hur vi har rationaliserat bort förmågan till att hantera icke-vetande som lett till en kultur som kräver expertis i varje detalj. Jonna, som använder sig av 1400-tals filosofen Cusanus begrepp, menar att för att kunna hantera icke-vetande så måste vi använda vår intellectus kapacitet - den reflekterande delen av förnuftet. Till exempel, de ständiga rapporterna från vetenskapen ger oss data om hur det ligger till och kan ge fingervisningar åt vilket håll vi verkar vara påväg. Det vetenskapen inte ger är det som vi behöver mest - visioner framåt åt ett håll vi vill röra oss mot. Det är nämligen något som kräver något helt annat från oss än rationellt tänkande och datainsamling - förmågan att visionera.


Att vi pratar om att vi behöver förenas bakom vetenskapen är väl - i ett generöst försök att se på sakerna - en slags miniminivå. Men vad betyder det då, att ställa sig bakom vetenskapen? Vad gör vi efter att vi gjort det? Har samtiden blivit så ängslig alternativt efterbliven att vi inte vågar säga mer än så och när vi försöker så hamnar vi i antingen extrem teknikporr eller total nihilism?



Här mina ladies, gentlemen och alla med det tredje könet, det är här begäret kommer in. Begäret! Till skillnad från buddhisterna och andra som inte fattat att begär är något fundamentalt för människans kreativa och transrationella förmåga, så är vi däremot head over heals förförda av idén hur begär kan vara katalysatorn i den omställning vi vill verka för.


Liksom när Jonna pratar om paradoxer i podden så handlar begär om att både förstå det man begär samtidigt som den också behöver vara höljd i en mystik. Vi behöver veta vad vi längtar efter parallellt med att den skapar förundran. För vi kan omöjligt kunna mäta oss fram till total förutsägbarhet inför framtiden just because vi är inte omnipotenta. Det är när vi tillåter oss att också vara i icke-vetande och närma oss den med vårt intellectus så kan vi våga omfamna ovissheten i den begärda riktningen.


Vad är då den begärda riktningen? Kanske kan vi börja med att fråga oss om vi begär det som verkar komma mot mänsklighet som kollektiv så som det ser ut idag? Jag tror inte det, så hur blir vi aktörer för en framtid värd att begära?


Något sånt här kommer Begäret att utforska och leva i.



Disclaimer: vad vet jag?

6 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla